The Noble Qur'an Encyclopedia

Alif Lām Mīm Rā.[1] Dessa är skriftens verser. Det som uppenbarats till dig från din Herre är sanningen, men de flesta människor vill inte tro.

Gud är den som reste himlarna utan synligt stöd, och därefter höjde han sig över tronen. Han har underordnat solen och månen; var och en löper till en bestämd tidpunkt. Han styr allt och han klargör tecknen för att ni ska få visshet om mötet med er Herre.

Han är den som bredde ut jordens yta och satte stadiga berg och floder på den, och av alla frukter skapade han par. Han låter natten svepa in över dagen. I detta finns tecken för människor som reflekterar.

Angränsande landområden på jordens yta rymmer druvgårdar, åkrar och palmplantager, ibland sammanlänkade, ibland åtskilda. Alla vattnas med samma vatten, men vi låter vissa vara mer smakrika än andra. I detta finns tecken för människor som använder sitt förstånd.

Om något ska förvåna dig är det deras ord: ”Ska vi, när vi blivit jord, verkligen skapas på nytt?” Dessa har förkastat [tron på] sin Herre. Bojor ska sitta runt deras halsar, och dessa är eldens folk, och där ska de förbli.

De ber dig påskynda det onda i stället för det goda, trots att varnande straff ägt rum redan före deras tid. Din Herre visar stort överseende mot människorna, trots deras orätt, men din Herre straffar också med stränghet.

De otrogna säger: ”Varför har inget tecken kommit till honom från hans Herre?” Du är endast en varnare, och för varje folk finns någon som leder dem till rätt väg.

Gud vet vad varje kvinna bär i sitt sköte och hur mycket havandeskapet förkortas eller förlängs. Allt har ett fastställt mått hos honom.

Han känner väl till det som är fördolt och det som är synligt. Han är den Store, den Upphöjde.

För honom gör det ingen skillnad om någon talar tyst eller öppet, eller om någon gömmer sig i nattens mörker eller visar sig i dagens ljus.

Han har änglar som avlöser varandra framför och bakom [människan] och som vaktar henne på Guds befallning. Gud ändrar inte ett folks tillstånd förrän de själva förändrar det. Om Gud beslutar att straffa ett folk kan det inte avvisas, och de har ingen beskyddare utom honom.

Han är den som visar er blixten, som både väcker fruktan och ger hopp, och han driver fram de tunga regnmolnen.

Åskan upphöjer honom och prisar hans lov och så gör även änglarna, i bävan inför honom. Han sänder åskviggar som träffar vem han vill. Ändå tvistar de [otrogna] om Gud, fast han är oövervinnerlig i sin kraft.

Endast han har rätt att åkallas. De [avgudar] som de åkallar vid hans sida kan inte svara dem alls. Det är som en som sträcker ut sina händer mot vattnet för att föra det till munnen, men som aldrig kommer åt det. De otrognas åkallan är inget annat än villfarelse.

Allt och alla i himlarna och på jorden faller ned inför Gud i tillbedjan, frivilligt eller motvilligt, liksom deras skuggor – både morgon och kväll.

Säg: ”Vem är Herren över himlarna och jorden?” Säg: ”Det är Gud!” Säg: ”Har ni då valt gudomar i hans ställe som inte kan gynna sig själva eller avvärja någon skada?” Säg: ”Kan den blinde likställas med den seende, eller kan mörkret likställas med ljuset?” Påstår de kanske att det finns gudomar vid Guds sida som har skapat något som kan jämföras med hans skapelser, så att de tvivlar på vems skapelse det är? Säg: ”Gud är alltings Skapare, och han är den Ende, den Allhärskande.”

Han låter regnet falla från himlen, tills dalarna flödar, var och en enligt sin storlek, och på sin yta bär flödet med sig svallande skum. Och av det som [människor] smälter i elden för att göra smycken eller redskap uppstår liknande skum. Så beskriver Gud sanning och falskhet: skummet försvinner, men det som gynnar människorna stannar kvar på jorden. Så framställer Gud sina liknelser.

De som besvarar sin Herres [kall] har det bästa att vänta. Men vad gäller de som inte besvarar honom skulle de, om de ägde allt på jorden och lika mycket därtill, villigt ge det för att köpa sig fria [från straffet på domedagen]. Dessa ska få en svår räkenskap, och helvetet ska bli deras hemvist – vilken usel viloplats!

Kan den som vet att det som uppenbarats för dig från din Herre är sanningen, likställas med den som är blind? Endast de med förstånd tar till sig av förmaningen;

de som håller sitt förbund med Gud och inte bryter sina löften;

de som upprätthåller [de släktskapsband] som Gud har beordrat ska upprätthållas, och som fruktar sin Herre och fasar inför en svår räkenskap;

de som visar tålamod i sökandet efter sin Herres ansikte; som förrättar bönen och skänker av det vi har försörjt dem med, både i hemlighet och öppet, och som bemöter ondska med godhet. Dessa har den goda, slutliga hemvisten att vänta:

Edens trädgårdar, som de ska träda in i tillsammans med de rättfärdiga bland deras föräldrar, makar och avkomma. Änglarna kommer in till dem från varje port:

”Frid vare med er för ert tålamod. Vilken underbar slutlig hemvist!”

Men de som bryter förbundet med Gud efter att det har stadfästs, och som bryter [de släktskapsband] Gud har beordrat ska upprätthållas, och som sprider fördärv på jorden – dessa är fördömda och dem väntar en förskräcklig hemvist.

Gud ger riklig försörjning till vem han vill och begränsar den för andra. De gläder sig över det jordiska livet, men det jordiska livet, i jämförelse med det kommande, är inget annat än en kort njutning.

De otrogna frågar: ”Varför har han inte fått ett tecken från sin Herre?” Säg: ”Gud vilseleder vem han vill och vägleder till sig den som vänder sig [till honom] i ånger.”

[Och han vägleder även] de som tror och vars hjärtan finner ro i åminnelsen av Gud. Ja, det är i åminnelsen av Gud som hjärtan finner ro.

De som tror och handlar rättfärdigt, ska få ett lyckligt liv och en härlig återkomst [i det kommande livet].

Vi har nu sänt dig till ett folk – precis [som vi har sänt sändebud till andra] folk före dem – för att du ska recitera för dem vad vi har uppenbarat till dig. Men [ditt folk] vägrar tro på den Nåderike. Säg: ”Han är min Herre; ingen är värd dyrkan utom han! Till honom sätter jag min lit, och till honom vänder jag mig i ånger.”

Om en [helig] skrift kunde sätta bergen i rörelse, få jorden att klyvas eller de döda att tilltalas [så de väcks till liv], så skulle det vara denna Koran. Men alla beslut vilar hos Gud! Har inte de troende insett att om Gud velat, skulle han ha väglett hela mänskligheten? De otrogna ska ständigt drabbas av katastrofer för sina gärningar, eller att en [olycka] slår ned nära deras hem, tills Guds löfte uppfylls. Gud sviker aldrig sina löften.

Sändebud före dig har förvisso förlöjligats, men jag gav de otrogna en frist innan jag straffade dem. Hur [strängt] var inte mitt straff då!

Kan den som vakar över alla levande varelser och deras handlingar [jämföras med avgudarna?] De hävdar att det finns gudomar vid Guds sida. Säg: ”Nämn då deras namn! Försöker ni upplysa honom om något på jorden som han inte redan känner till, eller är det bara tomma ord?” De otrognas påfund har förskönats för dem och hindrar dem från den rätta vägen. Och dem som Gud vilseleder har ingen som kan leda dem rätt.

De ska straffas i detta liv, men straffet i det kommande livet är värre, och de har ingen som kan skydda dem från Gud.

Beskrivningen av paradiset som de gudfruktiga har blivit lovade är: [en trädgård] genom vilken floder rinner; dess frukter tar inte slut och dess skugga upphör aldrig. Detta är den slutliga destinationen för de som fruktar Gud, men för de otrogna väntar elden.

De som vi tidigare har gett skriften gläds åt det som uppenbarats för dig. Men vissa av de som har splittrat sig i grupper förnekar delar av den. Säg: ”Jag har endast blivit beordrad att dyrka Gud och inte dyrka någon annan vid hans sida. Det är till honom jag kallar, och det är till honom jag ska återvända.”

Så [som vi tidigare uppenbarat skrifter] har vi nu uppenbarat den här; en föreskrift på arabiska. Och om du hade följt deras onda begär, efter att kunskapen nått dig, skulle du inte ha någon som skyddar dig eller försvarar dig mot Gud.

Vi har skickat sändebud före dig och gett dem hustrur och barn. Och inget av dessa sändebud har kunnat frambringa tecken förutom med Guds vilja. Den fastställda tidpunkten [för allt som Gud beslutar] står nedskriven.

Gud upphäver eller bekräftar vad han än önskar [av tidigare bestämmelser], och hos honom finns förutbestämmelsens bok.

Vare sig vi låter dig bevittna en del av det vi varnat dem för, eller låter dig dö, är din enda uppgift att förmedla [budskapet], medan vi ansvarar för räkenskapen.

Ser de då inte att vi tar oss an landet och låter det minska från dess ytterkanter? Gud bestämmer, och ingen kan motsätta sig hans beslut. Han är snabb att hålla räkenskap.

Deras föregångare smidde också planer, men Gud råder över alla planer. Han vet vad var och en gör, och de otrogna kommer att få veta vem som ska få den goda, slutliga hemvisten.

Och de otrogna säger: ”Du är inget sändebud!” Säg: ”Gud räcker som vittne mellan mig och er, tillsammans med de som har kunskap om [tidigare uppenbarad] skrift.”