The Noble Qur'an Encyclopedia

Ṭā Sīn Mīm.[1]

Dessa är den klargörande skriftens verser.

Är du på väg att gå under av sorg för att de vägrar att tro?

Om vi vill kan vi sända ett mirakel från skyn till dem, som får deras huvuden att sänkas i ödmjukhet.

Men varje gång de nås av en ny påminnelse från den Nåderike vänder de sig bort från den.

Så de vägrar tro, men det [straff] de brukade göra narr av ska snart bli deras verklighet.

Ser de inte hur vi låtit jorden ge liv åt ljuvliga växter av alla de slag?

I detta finns sannerligen ett tecken, men de flesta kommer ändå inte att tro.

Och din Herre är i sanning den Allsmäktige, den Barmhärtige.

Minns när din Herre kallade på Mose: ”Bege dig till det orättfärdiga folket,

Faraos folk, [och säg till dem att] de borde frukta Gud.”

Han sa: ”Herre! Jag är rädd att de inte ska tro mig,

och att mitt bröst snörs ihop och min tunga låser sig; skicka därför bud efter Aron!

De kan även ställa mig till svars för ett felsteg [jag råkat begå], och jag fruktar att de ska döda mig.”

[Gud] svarade: ”Nej, inte alls! Bege er nu i väg med våra tecken; vi är med er och hör allt.

Gå till Farao och säg: ’Vi är sändebud från världarnas Herre,

så låt israeliterna följa med oss!’”

[Mose framförde sitt budskap och Farao] svarade: ”Vi fostrade dig sedan du var liten och du har levt många år hos oss!

Ändå begick du ditt dåd och visade din otacksamhet.”

Han sa: ”Det var något jag gjorde då, i min okunnighet.

Så jag flydde från er därför att jag fruktade er, och sedan skänkte min Herre mig visdom och utsåg mig till sändebud.

Och är detta [att du fostrade mig] den välgärning som du nu förebrår mig för – samtidigt som du har förslavat israeliterna?”

[Farao] sa: ”Vem är då denne världarnas Herre?”

Han svarade: ”Han är Herren över himlarna och jorden och allt däremellan; [dyrka honom] om ni är övertygade om det.”

Då sa [Farao] till de närvarande: ”Hör ni?”

[Mose] fortsatte: ”Han är er och era förfäders Herre.”

[Farao] sa: ”Det sändebud som har sänts till er har uppenbarligen förlorat förståndet!”

[Mose] sa: ”Han är Herre över öst och väst och allt däremellan; [tro på honom] om ni har förstånd.”

[Farao] sa: ”Om du vänder dig till någon gud annan än mig kommer jag sannerligen att kasta dig i fängelse!”

[Mose] sa: ”Även om jag kommer till dig med något övertygande?”

[Farao] sa: ”Låt oss se det då, om du verkligen talar sanning.”

Då kastade [Mose] sin stav och den förvandlades till en riktig orm.

Sedan drog han fram sin hand [ur fickan] och den sken vit inför allas blickar.

[Farao] sa till stormännen han omgav sig med: ”Denne man är förvisso en driven magiker!

Med sin magi vill han driva er bort från ert land, så vad råder ni mig att göra?”

De svarade: ”Låt honom och hans bror vänta medan du skickar bud till städerna,

för att samla [landets] skickligaste magiker och ställa dem inför dig.”

Och vid angiven tid och på överenskommen mötesplats samlades så magikerna.

Och folket frågades: ”Ska inte också ni infinna er?”

Då kan vi ställa oss på magikernas sida ifall de går segrande [ur striden].”

När magikerna stod inför Farao sa de: ”Vi blir väl belönade om vi skulle vinna?”

Han svarade: ”Ja, och ni ska höra till min innersta krets.”

Mose sa till dem: ”Så fram med det ni har att kasta!”

Då kastade de sina rep och stavar och sa: ”Vid Faraos makt; vi ska sannerligen segra!”

Sedan kastade Mose sin stav [och den blev en orm] som slukade deras bländverk.

Och magikerna föll ned på sina ansikten,

och förkunnade: ”Vi tror på världarnas Herre,

Moses och Arons Herre!”

Farao sa: ”Tror ni på honom innan jag har gett er lov? Han måste då vara er läromästare som har undervisat er i magi! Men vänta bara! Jag ska sannerligen hugga av era händer och fötter på motsatta sidor och sedan korsfästa er allesammans.”

De svarade: ”Det har ingen betydelse; vi ska ändå vända åter till vår Herre.

Vårt hopp är att vår Herre förlåter oss våra synder, då vi är de första att tro.”

Och vi uppenbarade för Mose: ”Led ut mina tjänare under nattens mörker, de kommer nämligen att förfölja er.”

När Farao [fick vetskap om detta] sände han bud till städerna för att mobilisera [sin armé].

[Och han sa:] ”Dessa är verkligen en ynklig liten skara,

och de har sannerligen väckt vår vrede,

men vi är förberedda och på vår vakt!”

Då drev vi bort dem från deras trädgårdar och vattenkällor,

samt deras rikedomar och ståtliga bostäder.

Så blev det, och vi överlät allt detta åt israeliterna.

Och när morgonen grydde satte [Faraos armé] efter dem.

När de två skarorna fick syn på varandra, utbrast Moses följeslagare: ”De kommer att hinna ifatt oss!”

[Mose] svarade: ”Aldrig! Min Herre är med mig och ska visa mig vägen.”

Då uppenbarade vi för Mose: ”Slå havet med din stav,” och det delade sig och varje del blev som ett högt berg.

Därefter förde vi den andra gruppen till samma plats.

Och vi förde Mose och hans följeslagare i säkerhet.

Sedan dränkte vi resten.

I detta finns helt visst ett tecken, men de flesta kommer ändå inte att tro.

Och din Herre är i sanning den Allsmäktige, den Barmhärtige.

Återge för dem berättelsen om Abraham,

då han sa till sin far och sitt folk: ”Vad är det egentligen ni tillber?”

De svarade: ”Vi tillber avgudabilder och visar dem full hängivenhet.”

Han sa: ”Hör de er när ni åkallar dem?

Eller kan de göra er gott eller ont?”

De sa: ”Nej, men vi fann våra förfäder göra så.”

Han sa: ”Har ni funderat över vad ni egentligen tillber?

Ni och era förfäder från äldre tider.

Alla dessa [avgudar] är mina fiender – till skillnad från världarnas Herre.

Han skapade mig och leder mig på rätt väg.

Han förser mig med mat och dryck.

När jag är sjuk är det han som botar mig.

Det är han som låter mig dö och som sedan ska ge mig liv igen,

och som jag hoppas ska förlåta mina synder på domens dag.

Herre! Skänk mig kunskap och förena mig med de rättfärdiga.

Och ge mig ett gott rykte bland kommande generationer,

och låt mig vara en av invånarna i lycksalighetens paradis.

Förlåt min far, för han är verkligen en av de som gått vilse.

Och låt mig inte vanäras den dag de uppväcks;

den dag då varken rikedom eller barn kan gagna,

och då endast den [klarar sig] som kommer till Gud med ett rent hjärta.”

Då ska paradiset föras nära de gudfruktiga,

och helvetet ska bli fullt synligt för de vilseledda.

Och det ska sägas till dem: ”Var är nu det ni brukade dyrka

i stället för Gud? Kan de hjälpa er nu, eller ens sig själva?”

Sedan ska de och de som vilseledde dem störtas däri, ovanpå varandra,

samt hela Iblīs härskara.

När de tvistar därinne ska de säga:

”Vid Gud! Vi var sannerligen i uppenbar villfarelse,

när vi likställde er med världarnas Herre.

Det var de obotfärdiga syndarna som ledde oss vilse!

Nu har vi varken någon som kan medla för oss,

eller någon trogen vän [vid vår sida].

Om vi bara fick återvända [till det jordiska livet], skulle vi acceptera tron!”

I detta finns sannerligen ett tecken, men de flesta kommer ändå inte att tro.

Och din Herre är i sanning den Allsmäktige, den Barmhärtige.

Noas folk vägrade tro på sändebuden.

Noa, deras bror, sa till dem: ”Ska ni inte visa gudsfruktan?

Jag kommer till er som ett pålitligt sändebud.

Så frukta Gud och lyd mig!

Jag ber er inte om någon ersättning; min belöning ligger helt hos världarnas Herre.”

Så frukta Gud och lyd mig!

De sa: ”Hur kan vi tro på dig när de som följer dig hör till samhällets bottenskikt?”

Han sa: ”Vad vet jag om deras handlingar?

De ska inte stå till svars inför någon annan än min Herre – om ni bara kunde förstå det.

Och jag kommer inte stöta bort de troende.

Min uppgift är endast att förmedla en klar och tydlig varning.”

De sa: ”Noa! Om du inte upphör, kommer du garanterat att stenas.”

Han utbrast: ”Herre! Mitt folk vägrar tro på mig.

Fäll därför en slutgiltig dom mellan mig och dem, och rädda mig och de troende som följer mig.”

Då räddade vi honom och de som var med honom i den lastade arken.

Sedan dränkte vi de återstående.

I detta finns sannerligen ett tecken, men de flesta kommer ändå inte att tro.

Och din Herre är i sanning den Allsmäktige, den Barmhärtige.

[Stammen] 'Ᾱd vägrade att tro på sändebuden.

Hūd, deras bror, sa till dem: ”Ska ni inte visa gudsfruktan?

Jag kommer till er som ett pålitligt sändebud.

Så frukta Gud och lyd mig!

Jag ber er inte om någon ersättning; min belöning ligger helt hos världarnas Herre.

Bygger ni minnesmärken på var och varenda kulle – till vilken nytta?

Reser ni även väldiga fästningar i tron att ni ska leva för evigt?

När ni går till angrepp visar ni största grymhet.

Så frukta Gud och lyd mig!

Ja, frukta honom som har skänkt er allt ni känner till.

Han har skänkt er boskap och avkomma,

och trädgårdar och vattenkällor.

Jag fruktar att ett straff ska drabba er en fruktansvärd dag."

De sa: ”Om du varnar oss eller låter bli gör ingen skillnad!

Det här är bara uråldriga traditioner [vi följer].

Och ingen bestraffning väntar oss för det.”

De vägrade tro på honom, så vi utplånade dem. I detta finns sannerligen ett tecken, men de flesta kommer ändå inte att tro.

Och din Herre är i sanning den Allsmäktige, den Barmhärtige.

[Stammen] Thamūd vägrade att tro på sändebuden.

Ṣāliḥ, deras bror, sa till dem: ”Ska ni inte visa gudsfruktan?

Jag kommer till er som ett pålitligt sändebud.

Så frukta Gud och lyd mig!

Jag ber er inte om någon ersättning; min belöning ligger helt hos världarnas Herre.

Tror ni att ni ska få fortsätta att leva tryggt med allt det ni har här?

Omgivna av trädgårdar och vattenkällor,

bland åkrar och palmlundar med mogen frukt,

och fortsätta att så skickligt mejsla ut hem ur bergen?

Så frukta Gud och lyd mig!

Och lyd inte de som går till ytterligheter i synd,

som sprider fördärv på jorden och inte verkar för gott.”

De sa: ”Du är bara en som blivit djupt förhäxad!

Du är bara en vanlig människa som vi! Visa oss ett tecken om du verkligen talar sanning!”

Han sa: ”Här är ett kamelsto. Det har rätt att dricka på sin utsedda dag, och ni på er.

Och gör det inget ont för då kommer ni att möta straffet en fruktansvärd dag.”

Ändå slaktade de det, och fylldes snart av ånger.

Och straffet drabbade dem. I detta finns sannerligen ett tecken, men de flesta kommer ändå inte att tro.

Och din Herre är i sanning den Allsmäktige, den Barmhärtige.

Lots folk vägrade tro på sändebuden.

Lot, deras bror, sa till dem: ”Ska ni inte visa gudsfruktan?

Jag kommer till er som ett pålitligt sändebud.

Så frukta Gud och lyd mig!

Jag ber er inte om någon ersättning; min belöning ligger helt hos världarnas Herre.

Vänder ni er till män [med era lustar], trots världens alla [kvinnor],

och överger de hustrur som er Herre har skapat åt er? Nej, ni är ett folk som överskrider alla gränser!”

De sa: ”Lot! Om du inte slutar upp med detta ska du helt visst fördrivas!”

Han sa: ”Jag känner verkligen avsmak för det ni håller på med.”

[Han bad:] ”Herre! Rädda mig och min familj från deras gärningar.”

Så vi räddade honom och hela hans familj,

utom en åldrad kvinna som blev kvar bland dem.

Därefter förgjorde vi de återstående.

Och vi lät ett regn [av stenar] falla över dem – ett förskräckligt regn för de varnade!

I detta finns sannerligen ett tecken, men de flesta kommer ändå inte att tro.

Och din Herre är i sanning den Allsmäktige, den Barmhärtige.

Folket i den trädbevuxna byn [i Midjan] vägrade tro på sändebuden.

Shuʿayb sa till dem: ”Ska ni inte visa gudsfruktan?

Jag kommer till er som ett pålitligt sändebud.

Så frukta Gud och lyd mig!

Jag ber er inte om någon ersättning; min belöning ligger helt hos världarnas Herre.

Mät med rättvisa mått och minska dem inte,

och använd en exakt våg när ni väger.

Beröva inte folk det som tillhör dem och orsaka inte kaos och förstörelse på jorden!

Och frukta honom som har skapat er och tidigare folk.”

De sa: ”Du är bara en som blivit djupt förhäxad!

Du är bara en vanlig människa som vi, och vi vet med säkerhet att du ljuger.

Om du talar sanning, låt då bitar av himlen störta ned över oss [som straff]!”

Han sa: ”Min Herre känner väl till allt ni företar er.”

Men de vägrade tro på honom, och drabbades därför av straffet på skuggans dag [med dess eld från himlen]. Det var en fruktansvärd dags straff.

I detta finns sannerligen ett tecken, men de flesta kommer ändå inte att tro.

Och din Herre är i sanning den Allsmäktige, den Barmhärtige.

Denna [skrift] är förvisso en uppenbarelse från världarnas Herre.

Den pålitlige anden har stigit ned med den

till ditt hjärta för att du ska varna,

på renaste arabiska.

Och den är sannerligen omnämnd i de tidigare skrifterna.

Är det inte ett tillräckligt bevis för dem att israeliternas lärda redan känner till detta?

Och om vi uppenbarat den [på ett annat språk] till någon som inte talar arabiska,

och han hade reciterat den för dem [på sitt språk, skulle dessa otrogna araber] inte tro på den.

På detta sätt har vi låtit [otro] slå rot i hjärtat hos de obotfärdiga syndarna.

De kommer inte att tro på den förrän de ser det smärtsamma straffet.

Det ska drabba dem helt oväntat, innan de hunnit ana något.

Då ska de utbrista: ”Kan vi inte få mer tid?”

Vill de då verkligen påskynda vårt straff?

Anta att vi lät dem njuta [av livet] i många år,

och [straffet], som de har blivit varnade för sedan når dem.

Skulle då deras gångna njutningar ha någon betydelse för dem?

Vi har aldrig förintat något samhälle utan att [först skicka] varnare till dem,

som en förmaning; vi handlar ju aldrig orättvist.

Det är inte djävlarna som har fört ned denna [skrift].

Det anstår dem inte och de saknar förmågan att göra det.

De är förhindrade från att höra [vad som uppenbaras].

Åkalla därför ingen annan gud än Gud för då kommer du att straffas.

Och varna dina närmaste släktingar.

Och visa ömhet mot de troende som följer dig.

Men om de trotsar dig ska du säga: ”Jag tar avstånd från era handlingar.”

Förlita dig på den Allsmäktige, den Barmhärtige.

Han som ser dig när du ställer dig [för bön],

och ser dina rörelser tillsammans med de bedjande.

Han hör allt, vet allt.

Ska jag berätta för er till vilka djävlarna stiger ner?

De stiger ner till varje obotlig lögnare och syndare.

De för vidare vad de hört men ljuger i nästan allt.

Och poeterna? De drar till sig sådana som irrar i villfarelse.

Ser du inte hur de vandrar planlöst i alla riktningar?

Och att deras ord inte motsvarar deras handlingar?

Men detta gäller inte de som tror och gör rättfärdiga handlingar och åminns Gud ofta och som försvarar sig efter att ha blivit orättvist behandlade. De som gör orätt ska snart få veta vilket öde som väntar dem.