The Noble Qur'an Encyclopedia

Ṭā Sīn.[1] Dessa är Koranens verser, en klargörande skrift,

En vägledning och ett glädjebud för de troende,

som förrättar bönen och ger den obligatoriska allmosan, och har fast övertygelse om det kommande livet.

De som inte tror på det kommande livet; för dem har vi gjort deras handlingar tilltalande för dem, och därför irrar de nu omkring.

Ett fasansfullt straff väntar dem och i det kommande livet ska de vara de största förlorarna.

Och du har förvisso tagit emot Koranen från den Vise, den Allvetande.

Minns när Mose sa till sin familj: ”Jag skymtar en eld! Låt mig gå dit och hämta information [om vägen] eller en glödande fackla så att ni kan värma er.”

När han nått den hördes ett rop: ”Välsignad är han vid elden och de omkring den. Upphöjd är Gud, världarnas Herre!”

”Mose! Det är jag, Gud; den Allsmäktige, den Vise.

Kasta din stav!” När han såg den ringla sig som en orm, vände han sig om och flydde utan att se sig om. [Gud sa då:] ”Var inte rädd, Mose! Sändebud behöver inte frukta i min närvaro,

och inte heller den som har gjort orätt men sedan omvänder sig och gör gott. Ja, jag är ständigt förlåtande, barmhärtig.

För in ena handen till din sida; den ska komma ut skinande vit, utan minsta men. [Detta är två] av nio tecken till Farao och hans folk; de är verkligen ett trotsigt folk.”

När de nåddes av våra klara och tydliga tecken sa de: ”Det här är ju uppenbart magi!”

Men i sin orättfärdighet och sitt högmod förnekade de [dessa tecken], trots att de innerst inne var övertygade [om deras sanning]. Se hur det slutade för de som spred fördärv!

Vi skänkte förvisso kunskap till både David och Salomo. Och de sa: ”All lovprisning tillkommer Gud som har privilegierat oss framför många av sina troende tjänare!”

Salomo, som ärvde Davids [profetskap och kungadöme], sa: ”Människor! Vi har fått lära oss fåglarnas språk och begåvats med mycket. Detta är verkligen en klar välsignelse.”

Salomos armé av jinner, människor och fåglar samlades inför honom och ordnades i led [redo att tåga ut].

När de nådde myrornas dal utbrast en myra: ”Myror! Dra er tillbaka till era gångar så att inte Salomo och hans armé krossar er av misstag.”

Glatt leende åt dessa ord sa han: ”Herre! Hjälp mig att visa tacksamhet för de välsignelser du skänkt mig och mina föräldrar, och att göra rättfärdiga handlingar som behagar dig. Inkludera mig, genom din nåd, i skaran av dina rättfärdiga tjänare.”

Och så mönstrade han fåglarna och sa: ”Varför ser jag inte härfågeln? Är den inte här?

Jag ska straffa den strängt eller rentav slakta den om den inte kommer med en giltig ursäkt!”

Kort därefter dök den upp och sa: ”Jag har upptäckt något som du inte känner till, och jag kommer till dig från Saba, med säkra nyheter.

Jag fann att en kvinna regerar över dem, som har allt man kan tänka sig och en väldig tron.

Och jag fann att hon och hennes folk faller ned i tillbedjan till solen i stället för Gud. Ja, Satan har gjort deras handlingar tilltalande för dem och avlett dem från den raka vägen, så de hittar inte rätt.”

[Så gör Satan] för att de inte ska falla ned i tillbedjan till Gud, som frambringar det som är gömt i himlarna och på jorden, och som vet vad ni döljer och vad ni visar.

Gud, ingen är värd dyrkan utom han – Herren över den väldiga tronen!

[Salomo] sa: ”Vi ska snart få klarhet i om du talar sanning eller om du ljuger.

Ta med detta brev från mig och överlämna det till dem, dra dig sedan undan och se vad de svarar.”

[Drottningen] sa: ”Rådgivare! Jag har tagit emot ett ärofullt brev.

Det är från Salomo, och det lyder: ’I Guds namn, den Nåderike, den Barmhärtige.

Sätt er inte upp mot mig, utan kom till mig i underkastelse [inför Gud].’”

Hon fortsatte: ”Rådgivare! Ge mig er syn på saken; jag fattar inga beslut utan era synpunkter.”

De svarade: ”Vi har både en mäktig armé och starka krigare, men beslutet är ditt; tänk noga över din befallning.”

Hon sa: ”När kungar intar en stad lägger de den i ruiner och förnedrar dess ledare. Det är alltid så det går till.

Jag ska skicka en gåva till dem och se vad budbärarna återvänder med.”

Och när [budbäraren] kom till Salomo sa han: ”Tror ni att ni kan locka mig med rikedomar? Det som Gud har skänkt mig är vida överlägset det ni har fått! Men ni är sådana som finner glädje i gåvor.

Återlämna [gåvan] till dem! Vi ska sannerligen möta dem med en armé de inte kan stå emot och vi ska fördriva dem därifrån, förnedrade och besegrade.”

[När Salomo fick höra att drottningen skulle besöka honom] sa han: ”Rådgivare! Vem av er kan hämta hennes tron innan de anländer i underkastelse [till Gud]?”

En mäktig jinn sa: ”Jag kan hämta den till dig innan du rest dig från din plats. Jag är stark nog och pålitlig för detta.”

Men då sa en person med kunskap om skriften: ”Jag kan hämta den till dig innan du ens hinner blinka.” När [Salomo] såg den framför sig, sa han: ”Detta är min Herres välsignelse, för att pröva mig om jag är tacksam eller otacksam. Den som är tacksam vinner själv på det, och vad gäller den otacksamme är min Herre alltjämt oberoende, givmild.”

Han sa: ”Ändra något på hennes tron så får vi se om hon känner igen den eller inte.”

När hon anlände blev hon tillfrågad: ”Är det så här din tron ser ut?” Hon svarade: ”Det ser ut som den.” [Salomo sa:] ”Vi fick kunskap [om Guds makt] före henne och har redan underkastat oss honom.”

Men att hon brukade dyrka andra vid Guds sida hindrade henne [från att acceptera sanningen]; hon tillhörde ju ett otroget folk.

Hon ombads: ”Stig in på palatsets gård.” När hon såg den tog hon den för en bassäng med vatten, så hon blottade sina ben [för att kliva i]. [Salomo] sa: ”Gården är belagd med glas.” Hon sa: ”Herre! Jag har verkligen gjort mig själv orätt, och likt Salomo underkastar jag mig nu Gud, världarnas Herre.”

Till [stammen] Thamūd sände vi deras bror, Ṣālih: ”Dyrka Gud!” Men de splittrades upp i två tvistande grupper.

Han sa: ”Mitt folk! Varför söker ni påskynda straffet i stället för att ta del av det goda? Varför ber ni inte Gud om förlåtelse så att ni kan erfara hans nåd?”

De sa: ”Vi anar att du och de med dig för otur med er!” Han svarade: ”Ert öde styrs helt av Gud och ni är ett folk som nu satts på prov.”

I staden fanns nio män som spred fördärv på jorden och inte verkade för något gott.

De sa [till varandra]: ”Låt oss svära vid Gud att vi ska attackera honom och hans familj i natt, och sedan hävda inför hans arvinge: ’Vi var inte närvarande när hans familj dödades, och vi talar verkligen sanning!’”

De smidde sina planer men vi smidde också våra planer – utan att de anade något.

Se vad deras planer resulterade i: vi förintade fullständigt både dem och deras folk.

Deras hem står nu tomma, till följd av deras orättfärdighet. I detta finns verkligen ett tecken för människor med insikt.

Och vi räddade de som trodde och visade gudsfruktan.

Och minns Lot, när han sa till sitt folk: ”Begår ni denna avskyvärda handling trots att ni förstår [hur skamlig den är]?

Söker ni tillfredsställelse hos män i stället för kvinnor? Ni är verkligen ett folk utan förstånd!”

Hans folks enda svar var: ”Driv ut dem ur ert samhälle – de är människor som vill hålla sig rena!”

Så vi räddade honom och hans familj, förutom hans hustru som vi hade bestämt skulle vara bland de som blev kvar.

Och vi lät ett regn [av stenar] ösa ner över dem, ja, det var ett fruktansvärt regn för de varnade!

Säg: ”All lovprisning tillhör Gud, och må frid vara över hans utvalda tjänare. Är inte Gud bättre än vad de dyrkar vid hans sida?”

Är det inte han som skapade himlarna och jorden och som låter regn falla över er från skyn, genom vilket vi låter härliga trädgårdar spira? Ni själva kan inte få dess träd att växa. Finns det någon annan gud, vid Guds sida? Nej, de är ett folk som likställer andra [med honom].

Är det inte han som har gjort jorden stadig och låtit floder rinna genom den, och som rest berg på den och satt en barriär mellan de två haven? Finns det någon annan gud, vid Guds sida? Nej, de flesta av dem vet ingenting.

Är det inte han som bönhör den nödställde när han ber till honom och som tar bort det onda och gör er till efterträdare på jorden? Finns det någon annan gud, vid Guds sida? Vad lite ni tänker efter!

Är det inte han som vägleder er genom mörkret på land och till havs, och som sänder vindar som en föraning om sin nåd? Finns det någon annan gud, vid Guds sida? Upphöjd är Gud över vad de sätter vid hans sida!

Är det inte han som inleder skapelsen och sedan upprepar den, och som försörjer er från himmel och jord? Finns det någon annan gud, vid Guds sida? Säg: ”Fram med era bevis, om ni talar sanning!”

Säg: ”Ingen i himlarna och på jorden har kännedom om det som är dolt, nej, endast Gud.” Och de vet inte när de ska återuppväckas.

Eller vet de något alls om det kommande livet? Nej, de är fyllda av tvivel om det – ja, de saknar minsta kunskap om dess [verklighet].

De otrogna säger: ”När vi och våra förfäder blivit jord, ska vi då verkligen återuppstå?

Detta har vi och våra förfäder utlovats förr men det är bara gamla sagor!”

Säg: ”Färdas på jorden och se hur det slutade för de obotfärdiga syndarna!”

Sörj inte för deras skull och låt inte deras planer bekymra dig.

Och de frågar: ”När blir detta löfte verklighet, om det ni säger är sant?”

Säg: ”Det är möjligt att en del av det ni så ivrigt efterfrågar redan är på väg.”

Din Herre visar sannerligen stor godhet mot människorna, men de flesta av dem är inte tacksamma.

Och din Herre vet sannerligen vad de döljer i sitt inre och vad de visar.

Allt som är dolt i himlen och på jorden är nedtecknat i en klar bok.

Denna Koran klargör för israeliterna det mesta av det de tvistar om,

och den är sannerligen en vägledning och en nåd för de troende.

Din Herre ska fälla sin dom mellan dem; han är den Allsmäktige, den Allvetande.

Så förlita dig helt på Gud; du följer verkligen den uppenbara sanningen.

Du kan inte få de döda att höra och inte heller kan du få de döva att höra kallelsen när de vänder ryggen till.

Och du kan inte leda de blinda ur deras villfarelse. De enda du kan förmå att lyssna är de som tror på våra budskap och underkastar sig oss.

När beslutet om [domedagens ankomst] har fattats kommer vi att låta en varelse träda fram ur jorden, som säger till dem att människorna inte var övertygade om våra budskap.

Och tänk på den dag då vi ur varje samfund samlar en skara av de som vägrade tro på våra budskap, och de förs fram i grupp.

När de träder fram [inför Gud] ska han säga: ”Förkastade ni mina budskap utan att riktigt förstå dem, eller vad gjorde ni?”

Då faller straffet över dem för deras orätt, och de kan inte säga ett ord.

Har de inte sett att vi har gett dem natten för vila och gjort dagen alldeles ljus? I detta finns verkligen tecken för människor som tror.

Påminn dem om dagen då det blåses i hornet och alla i himlarna och på jorden grips av fasa, utom de som Gud vill [skona], och alla ska stiga fram inför honom i underkastelse.

Och du ska se på bergen och förmoda att de står fast förankrade, medan de i själva verket rör sig lika snabbt som molnen. Detta är Guds verk, som fulländat allting. Han är väl medveten om vad ni gör.

Då ska de som kommer med goda handlingar få [en belöning som] överträffar den, och de ska vara helt trygga från den dagens fasor.

Men de som kommer med onda handlingar ska kastas i elden med ansiktet före [med orden:] ”Är inte detta precis vad era handlingar har förtjänat?”

[Säg:] ”Jag har blivit befalld att endast dyrka Herren över denna stad – det är han som har helgat den och allt tillhör honom – och jag har beordrats att vara bland de som underkastar sig honom,

och att recitera Koranen.” Den som följer den rätta vägen gör det endast för sitt eget bästa, men säg till de som gått vilse: ”Jag är enbart en varnare.”

Och säg: ”All lovprisning tillhör Gud! Han kommer att visa er sina tecken, och ni kommer att känna igen dem.” Din Herre är inte omedveten om vad ni gör.