The Noble Qur'an Encyclopedia

Alif Lām Mīm.[1]

Dessa är verserna i skriften fylld av visdom.

Den är en vägledning och nåd för de som vill göra gott;

de som förrättar bönen och ger den obligatoriska allmosan och som är övertygade om det kommande livet.

Det är de som följer sin Herres vägledning; och det är de det kommer att gå väl.

Bland människorna finns de som ägnar sig åt tomt prat och förströelse för att avleda andra från Guds väg utan kunskap, och de gör narr [av hans budskap]. De ska möta ett förnedrande straff.

När våra verser reciteras för honom vänder han sig bort i högmod, som om han inte hörde dem, ja, som om han vore döv! Ge honom beskedet om ett smärtsamt straff.

För de som tror och handlar rättfärdigt väntar lycksalighetens trädgårdar,

där de ska förbli – Guds sanna löfte. Han är den Allsmäktige, den Vise.

Han skapade himlarna utan synligt stöd och satte stadiga berg på jorden för att den inte skulle skaka under er, och han spred alla slags varelser på den. Och vi låter regn falla från skyn så att en mångfald av ljuvliga växter kan gro på den.

Detta är Guds skapelse. Visa mig nu vad de [som ni dyrkar] vid hans sida har skapat! Men de som begår orätt befinner sig i klar villfarelse.

Vi skänkte Luqmān visdom [och sa]: ”Visa tacksamhet mot Gud! Den som är tacksam vinner själv på det, och den som är otacksam [bör veta att] Gud är Oberoende, Lovprisad.”

Minns när Luqmān förmanade sin son och sa: "Käre son! Dyrka aldrig något vid Guds sida; avgudadyrkan är verkligen en stor orätt."

Vi har anbefallt människan att behandla sina föräldrar väl. Hennes mor bar henne med möda efter möda och ammade henne i två år. Visa därför tacksamhet mot mig och dina föräldrar; jag är slutmålet för allas färd.

Men om de kämpar för att få dig att dyrka något vid min sida som är främmande för dig, ska du inte lyda dem. Håll dem dock sällskap här på jorden, på ett gott sätt, och följ samma väg som de som vänder sig till mig. Till sist är det till mig ni ska återvända och jag ska underrätta er om vad ni brukade göra.

[Luqmān fortsatte:] ”Käre son! Om [en handling] väger så lite som ett senapsfrö [och är gömd] inuti en klippa eller i himlarna eller på jorden, ska Gud likväl föra fram den [på domedagen]. Gud är sannerligen insiktsfull, väl medveten.

Käre son! Håll fast vid bönen och påbjud det goda och förbjud det onda och ha tålamod med allt som drabbar dig. Detta hör till sådant som kräver stor ståndaktighet.

Och bete dig inte arrogant mot andra och gå inte högmodigt på jorden; Gud tycker inte om de självgoda och skrytsamma.

Var ödmjuk i din gång och dämpa din röst. Det mest motbjudande lätet är åsnans skri.”

Har ni inte sett att Gud har låtit allt i himlarna och på jorden stå till er tjänst och att han har överöst er med välsignelser, både synliga och dolda? Ändå finns det människor som tvistar om Gud utan vare sig insikt, vägledning eller en upplysande skrift.

Och när de uppmanas att följa det som Gud har uppenbarat, svarar de: ”Vi håller oss till våra förfäders väg.” Ska de göra det även om Satan kallar dem till straffet i den flammande elden?

Den som hängivet underkastar sig Gud och gör gott har verkligen greppat det allra starkaste fäste. Hos Gud ligger alltings slutgiltiga utgång.

Låt dig inte bedrövas av de otrognas förnekelse. Till oss ska de vända åter och vi ska upplysa dem om vad de gjort. Gud vet vad som döljs i människans inre.

Vi låter dem ha sin korta njutning, men sedan ska vi utlämna dem åt ett skoningslöst straff.

Om du frågar dem vem som skapade himlarna och jorden, svarar de helt säkert: ”Det är Gud!” Säg: ”All lovprisning tillkommer Gud!” Men de flesta av dem vet inte.

Allt i himlarna och på jorden tillhör Gud. Gud är förvisso den Oberoende, den Lovprisade.

Om världens alla träd blev till pennor och havet fylldes på av ytterligare sju hav [som bläck], skulle det ändå inte räcka för att skriva ned Guds ord. Gud är allsmäktig, vis.

Att skapa och återuppväcka er alla är [lika enkelt] som med en enda människa. Gud hör allt, ser allt.

Inser ni inte att det är Gud som låter natten övergå i dagen och dagen övergå i natten, och att han har underordnat solen och månen – var och en löper till en bestämd tidpunkt – och att Gud är väl medveten om vad ni gör?

Så är det eftersom Gud är den absoluta Sanningen, medan det de åkallar vid hans sida är falska påfund, och eftersom Gud verkligen är den Höge, den Store.

Ser du inte hur Gud genom sin nåd låter skeppen segla över havet för att visa er några av hans storverk? I detta finns en lärdom för de som ständigt visar tålamod och innerlig tacksamhet.

Och när vågor höga som berg sköljer över dem anropar de Gud med dyrkan riktad endast till honom. Men när han för dem tryggt till land börjar vissa svikta. Bara de svekfulla och otacksamma förnekar våra tecken.

Människor! Frukta er Herre och bäva inför en dag då ingen far kan gottgöra å sin sons vägnar, och ingen son kan gottgöra å sin fars vägnar det minsta. Guds löfte är verkligen sant, så låt er inte luras av det jordiska livet, och låt inte [Satan] den store bedragaren lura er [med tomma löften] om Gud.

Endast Gud vet när den yttersta stunden ska inträffa. Han är den som får regnet att falla och han vet vad livmödrarna bär. Ingen människa vet vad hon ska förvärva i morgon och ingen vet på vilken plats hon till slut ska dö, men Gud är allvetande och väl medveten om allt.