The Noble Qur'an Encyclopedia

Den obestridliga stunden!

Vad är den obestridliga stunden?

Och vad kan få dig att förstå vad den obestridliga stunden är?

[Stammarna] Thamūd och ʿĀd förnekade den stund som slår skräck i hjärtan.

Vad beträffar Thamūd, så förintades de av ett förkrossande dån.

Medan ʿĀd förintades genom en våldsam, bitande storm.

Han lät den rasa mot dem i sju nätter och åtta dagar utan uppehåll. Därefter kunde man se folket ligga som omkullvräkta ihåliga palmstammar.

Ser du någon kvarleva av dem?

Farao, hans föregångare och [invånarna i] städerna som vändes upp och ner – alla begick de samma synd.

De trotsade sin Herres sändebud, så han straffade dem med ett förkrossande straff.

När vattnet steg över alla bräddar bar vi [era förfäder] på det seglande skeppet,

för att det skulle bli en påminnelse för er och så att varje lyhört öra må ta dess budskap till sig.

När det blåses i hornet – en enda stöt,

och jorden och bergen lyfts och krossas i ett enda slag;

den dagen inträffar den oundvikliga händelsen.

Himlen ska den dagen vara alldeles skör och brista

och änglarna ska stå vid dess kanter. Och åtta [mäktiga änglar] bär din Herres tron högt över dem alla den dagen.

Den dagen förs ni fram [inför er Herre] och ingenting av det ni höll hemligt ska förbli dolt.

Den som får sin bok i höger hand kommer att ropa: ”Här, läs min bok!

Jag var övertygad om att jag skulle möta min räkenskap.”

Han ska få leva i välbehag,

i en upphöjd trädgård,

och med fruktklasar inom räckhåll.

[Och det ska sägas till dem:] ”Ät och drick av hjärtans lust – som belöning för det ni gjorde i gångna dagar!”

Men den som får sin bok i vänster hand kommer att utbrista: ”Om jag ändå hade sluppit få min bok

och inte behövt veta något om min räkenskap!

Om döden ändå hade varit slutet!

Min rikedom har inte gagnat mig

och min [forna] styrka har svikit mig.”

[Det sägs till änglarna:] ”Grip honom och sätt honom i bojor!

Låt honom sedan brännas i den flammande elden.

Bind honom sedan med en kedja, sjuttio alnar lång.”

Han trodde inte på Gud, den Väldige,

och han uppmanade inte att ge mat åt den behövande.

Därför har han här i dag ingen nära vän [som skyddar honom],

och ingen föda annan än sårvätska –

som bara syndarna äter av."

Sannerligen, jag svär vid det ni ser,

och vid det ni inte ser,

att denna [Koran] är ord framförda av ett ädelt sändebud.

Det är inte en poets ord – så klen er tro är!

Inte heller en siares ord – hur lite ni tänker efter!

En uppenbarelse är den, från världarnas Herre.

Och om han hade tillskrivit oss ord vi inte sagt,

skulle vi ha gripit honom med kraft

och därefter skurit av hans pulsåder.

Ingen av er hade då kunnat avvärja det.

Den är en påminnelse för de gudfruktiga,

och vi vet mycket väl att några av er förnekar [att den är från Gud].

Det kommer dock att bli en källa till bitter ånger för de otrogna.

Den är förvisso den absoluta sanningen.

Upphöj därför din Herres namn, den Väldige!