The Noble Qur'an Encyclopedia

Vid gryningen,

och vid de tio nätterna,

och vid det jämna talet och det udda,

och vid natten när den drar sig undan!

Är inte detta tillräckliga eder för den som har förstånd?

Har du inte tänkt på vad din Herre gjorde med [stammen] ʿĀd;

Iram – de med högrest gestalt –

och vars like aldrig skapats på jorden,

och [stammen] Thamūd, som högg ut [sina boningar ur] dalens klippor,

och Farao, med sina väldiga härar?

De härskade tyranniskt på jorden

och spred där mycket fördärv.

Därför lät din Herre straffets gissel falla över dem.

Sannerligen, din Herre står ständigt på vakt.

Människan är sådan, att när hennes Herre prövar henne med ära och välstånd, säger hon: ”Min Herre har hedrat mig!”

Men när han prövar henne genom att begränsa hennes uppehälle, säger hon: ”Min Herre har förödmjukat mig!”

Men, inte alls! Ni värnar ju inte den faderlöse,

och ni uppmuntrar inte varandra att ge den fattige att äta,

och ni lägger hänsynslöst beslag på allt arv,

och er kärlek till rikedom känner ingen gräns.

Men akta er! Påminn er om den dag då jorden ska skakas våldsamt, gång på gång,

och din Herre kommer, och änglarna kommer - led efter led.

Den dagen förs helvetet fram och människan ska då komma till besinning, men vad tjänar det till?

Hon utbrister: ”Om jag ändå hade förberett mig för mitt [sanna, eviga] liv!”

Den dagen ska ingen straffa på ett sätt som liknar hans,

och ingen ska fjättra på ett sätt som liknar hans.

[Och det ska sägas:] ”Du själ fylld av sinnesro!

Vänd åter till din Herre, tillfreds [med din lön] och välbehaglig [inför honom].

Träd in bland mina tjänare,

och stig in i mitt paradis.”